Arkiv februari, 2009
Veckans filmtips: The Ruins
Nu var det ett bra tag sedan jag tipsade om någon bra film, så jag tänkte att det kunde vara dags. Om man funderar på saken måste ju inte ”Veckans” betyda ”Varje vecka”… Ja, jag tror jag får använda det genomskinliga argumentet. Men iallafall, nu till filmen.
The Ruins börjar som en typisk Hostel-klon, med ett gäng unga attraktiva människor på semester i ett exotiskt land som efter ett tips från en skum med-turist ger sig ut på jakt efter ett mer ”annorlunda” turistmål. Till skillnad från Hostel utspelar sig The Ruins i ett betydligt soligare klimat, någonstans i Mexiko.
Sällskapet ger sig ut på en promenad i djungeln följandes en karta som visar vägen till en samling uråldriga ruiner. Efter en del strapatser hittar de fram till ruinerna, men det är här saker och till börjar bli intressanta. Ruinerna döljer något som är betydligt farligare än de har väntat sig.
Jag blev lite överraskad av denna film, eftersom jag förväntade mig en standard-skräckfilm efter tydligt utstakade regler. Bara titeln i sig ger ju klara lågbudget-vibbar. Vad jag fick var en klurig film som tar ett tag att lista ut och sen tar en med på en blodig resa ända till slutet. Jag skulle rekommendera att se den med låga förväntningar, men det kan ju bli lite svårt nu när jag sagt att den är bra…
I huvudet på Van Damme
Ni kanske tror att rubriken är ett litet skämt från min sida, som en liten referens till gamla 70-talskomedier med Hasse och Tage? Tyvärr är det inte så, utan detta är vad den svenska titeln på Jean-Claude Van Dammes senaste film kommer bli när den går på svenska biografer.
Allvarligt talat, jag trodde den svenska bioindustrin var förbi sådana här pajasfasoner. På 80- och 90-talet hade var och varannan amerikansk film en dålig och fördummande översättning. Varför döpte man till exempel alla filmer av Mel Brooks till ”Det våras för…” och alla Goldie Hawns filmer till ”Tjejen som…” bara för att de i början av sina karriärer hade filmer som började på detta? Jo, för att vi dumma besökare kanske inte skulle kunna läsa på affischen vilka som hade gjort eller var med i filmerna utan endast gick efter titeln för att bestämma om filmen verkade sevärd.
Denna syn som bioindustrin hade på sina kunder tycker jag borde vara ett minne blott nuförtiden, men icke. Här kommer en film som är ett mindre dramatisk mästerverk, med underbart naturligt skådespeleri och mycket svart humor. En film som kallats Van Dammes livs roll, där han bland annat i en fullständigt hypnotisk scen lägger ut hela sitt liv och inre värld för publiken på ett oerhört naket sätt.
Så hur resonerar svensk bioindustri? ”Hm, det var värst vad deppig denna filmen verkar, bäst vi sätter en käck och rolig titel på den så lockar den nog mer folk som är sugna på en komedi. Om de inte gillar den för att den inte har någon som tappar byxorna så har vi redan deras pengar, tjoho!”
Sorgligt… Men se filmen ändå, trots titeln. Förvänta dig bara ingen pilsnerfilm.
Veckans filmtips: This Film Is Not Yet Rated
Denna veckan tänkte jag tipsa om en dokumentär som heter This Film Is Not Yet Rated. Om frasen låter bekant så är det denna text som brukar finnas i början av tidiga trailers för amerikanska filmer. Detta innebär att filmen ännu inte fått en bedömning av den amerikanska organisationen MPAA.
Detta låter kanske lite tråkigt, men det kan jag garantera att det inte är. Regissören Kirby Dick försöker gräva fram information om denna förvånansvärt hemlighetsfulla organisation och hittar en hel del konstiga saker.
Han anställer till exempel en privatdetektiv för att reda ut vilka det egentligen är som bedömer filmer. Enligt organisationen ska gruppen utgöras av ”vanliga föräldrar” vilket visar sig ytterst tveksamt om de lever upp till.
Filmen innehåller även många roliga intervjuer med andra regissörer som berättar om sina kontakter med MPAA. Dessa inkluderar John Waters, Kevin Smith och Matt Stone, en av skaparna av South Park. Han berättar en mycket underhållande historia om filmen Team America: World Police, som enligt MPAA innehöll alltför grafiska sexscener. Om ni har sett filmen eller vet vad den handlar om förstår ni säkert hur absurt detta är.
Rekommenderas.
Fler Blu-rayspelare på väg
Det verkar som de flesta större eletronikföretag nu äntligen har börjat komma igång med att producera Blu-rayspelare som är värda att titta närmare på. Panasonic, Yamaha, Sony, Pioneer har länge haft modeller ute, men nu börjar även de lite mindre kvalitetsfirmorna som Denon, Onkyo, Marantz, NAD och liknande äntligen komma med lite intressanta produkter.
Denon är jag framför allt intresserad av eftersom min Denon 2910 DVD-spelare har betjänat mig mycket väl de senaste åren. De har också erkänt bra ljudkretsar som konkurrerar med flera rena CD-spelare i samma prisklass.
Drömmen är ju naturligtvis deras nuvarande flaggskepp DVD-3800BD, men med en prislapp på tjugo tusen ligger den ganska långt över min budget för tillfället. Här är en bild på skönheten:
Den har en D/A omvandlare på 24 bit / 192 kHz från Burr Brown, Stöd för 1080/24p och allt annat man kan kräva av en modern BD-spelare. Ja ja, drömma kan man ju…
Länkar
Senaste inlägg
Arkiv
- november 2010 (1)
- februari 2010 (1)
- april 2009 (3)
- mars 2009 (13)
- februari 2009 (4)
- januari 2009 (9)
- december 2008 (6)
- november 2008 (6)
- oktober 2008 (7)
- september 2008 (5)
