Filmen handlar i korthet om ett par som är på semester i Karibien. En dag bestämmer de sig för att prova på dykning och följer med en dykgrupp för turister på en båt ut på havet. Alla hoppar i, dyker och har trevligt. När det är dags att åka hem uppmärksammar dykledarna inte att Daniel och Susan fortfarande är under utan, räknar fel på antalet passagerare och ger sig iväg. När våra huvudpersoner till slut dyker upp syns inte ett spår av deras båt.

Här börjar paniken så sakteliga krypa sig på karaktärerna och vad som följer är, hur klichéaktigt det än låter, en välskriven studie i mänskligt beteende. Vi får följa Daniel och Susan under par dagar när de kämpar mot hajar, ensamhet och paranoia. Hur det hela slutar ska jag naturligtvis inte avslöja.

Historien baseras, som så många andra filmer säger sig göra, på en sann historia. Skillnaden här är att historien finns dokumenterad i verkligheten, vilket gör att filmen på något sätt känns mer realistisk och skrämmande.

A Tale Of Two Sisters är dock inte från Japan, utan Sydkorea. Detta lilla land har producerat en rad bra skräckisar och fortsätter oförtrutet än idag. Denna film gjordes redan 2003 och är regisserad av Ji-woon Kim som endast gjort film i några år innan han födde fram detta mästerverk.

Handlingen utspelas i ett stort strandhus där systrarna Soo-mi och Soo-yeon återvänder med sin far efter att Soo-mi just kommit ut från ett mentalsjukhus. I huset väntar deras styvmor som visar sig vara en tämligen ovänlig kvinna som systrarna omedelbart avskyr.

Det som utspelar sig i huset de följande dagarna är både skrämmande och förvirrande, och du kommer garanterat att undra vad som egentligen pågår. Slutet av filmen kommer dessutom troligtvis lämna dig förvirrad och jag rekommenderar att leta upp en förklaring efteråt, om du inte listat ut hur det hela hänger ihop. Då kommer du inse hur välskriven denna film verkligen är.

Jag rekommenderar denna film till alla som gillar spännande och kluriga filmer, där svaren inte ges på silverfat. Om du har en förkärlek till allt som David Lynch gjort (som undertecknad) kommer du troligtvis älska denna filmen.

Nu har det dock hänt igen och jag vet inte om det är en slump eller inte, men detta är ännu en fransk film. Martyrs är regisserad av Pascal Laugier och börjar med en dramatisk scen med en liten flicka som springer barfota genom ett industriområde. Det visar sig att flickan blivit kidnappad och torterad av okända personer och att hon genom en slump lyckats smita.

Flickan, som heter Lucie, tas om hand av ett sjukhus men flyttas sedermera till en mentalavdelning där hon så småningom blir vän med Anna, en annan patient i samma ålder. Det märks dock tydligt att Lucie har många demoner att tampas med. Om de är inre eller yttre demoner vill jag inte avslöja.

Här gör filmen ett hopp till femton år senare och man får veta att de lyckats spåra upp personerna som höll Lucie fången i mer än ett år av okänd anledning. Detta är dock endast början av historien som utvecklas på ett tämligen oväntat sätt. Jag ska inte avslöja för mycket eftersom det bästa sättet att se denna filmen är att vara helt oförberedd.

Jag kan dock definitivt varna för starka scener, både visuellt och psykologiskt. Filmen ryggar inte för att visa naket våld utan den där förskönande faktorn som på något sätt alltid verkar finnas i filmer från Hollywood. Om du har svårt för filmer som Saw eller Hostel så bör du nog inte alls se denna filmen. Ni andra kan dock räkna med en upplevelse ni inte kommer att glömma på länge…

Guillermo Del Toro, som gjort flera stora filmer som Pan’s Labyrinth och Hellboy, har länge velat göra en film av boken At The Mountains Of Madness som helt följer Lovecrafts historia. Problemet har varit att Warner Brothers varit väldigt tveksamma att finansiera en film som varken har någon kärlekshistoria eller ett lyckligt slut.

Nu verkar dock Universal ha gått in och de är tydligen mer villiga att lita på Del Toros förmåga att göra bra filmer som även går med vinst. Del Toro är för tillfället upptagen med att göra två filmer av boken The Hobbit, som Tolkien skrev innan Sagan Om Ringen och som handlar om hur Bilbo hittade ringen till att börja med. Båda dessa filmer spelas in samtidigt och är planerade att på premiär 2012. Efter detta hoppas han kunna sätta igång med At The Mountains Of Madness ordentligt.

Lars von Triers nya film Antichrist kommer att få svensk premiär på bio den 6:e juni i år. Denna ser jag verkligen fram emot, som kanske framgått i tidigare inlägg. Den kommer även att tävla i Cannes filmfestival i mitten av maj, så man kan ju få lite recensioner i förväg.

Serietidningen Dylan Dog ska bli film med titeln Dead Of Night, med Brandon Routh i huvudrollen. Brandon har vi tidigare sett i rollen som Stålmannen i filmen Superman Returns. Man kan ju säga att rollerna skiljer sig åt en aning. Själv har jag endast svaga minnen från denna serie, men jag minns att den var tämligen läsvärd. Taye Diggs har också skrivit på för att spela filmens antagonist, ledaren för ett gäng vampyrer. Denna film är också fortfarande i planeringsstadiet, men verkar vara på rätt väg.

Regissören John Carpenter är känd för mästerverk som Halloween, The Thing, Escape From New York med flera, så det är inte så förvånande att han lyckas väl. Denna historien skiljer sig lite från hans vanliga stil, eftersom den involverar en del övernaturliga element. Eller ja, det beror kanske på hur religiös man är.

Handlingen kretsar runt en ung man som heter Kirby, spelad av Norman Reedus. Kirby äger en sunkig biograf och envisas med att endast visa gamla obskyra filmer som ingen annan vill se, vilket medför att biografen är konkursmässig och Kirby pank. Han blir kontaktad av en rik samlare (Udo Kier, utmärkt som alltid) som vill att Kirby ska hitta en film åt honom. Problemet är att filmen kanske inte ens finns, utan endast är en gammal legend.

Legenden om filmen, Le Fin Absolue du Monde, säger att den endast visades en gång och att publiken fick panik och börja slå ihjäl varandra och sig själva i ren panik. Efter detta ska filmen ha förstörts och ingen kopia ska finnas kvar. Dock visar sig samlaren ha bra bevis på att filmen verkligen funnits, och att det troligtvis finns en kopia kvar. Kirby godtar erbjudandet och börjar sökandet. Härifrån letar sig filmen djupare och djupare ner i vansinnet för att sluta i en fullständigt otrolig final.

Alla avsnitt i serien finns utgivna på DVD och Blu-ray, så man slipper spendera pengar på de där andra avsnitten som är mindre bra. Dock kan jag rekommendera sista avsnittet i första säsongen, Imprint av Takashi Miike. Detta avsnitt ansågs för obehagligt för att visas på tv, så det visades aldrig. Personligen tycker jag inte att det är så farligt, men det är definitivt ett mycket bra avsnitt. En del scener är väldigt grafiska men inte mycket mer än andra avsnitt i serien. Avsnittet Cigarette Burns är dock seriens höjdpunkt och det rekommenderas starkt.

Det talades mycket om en helt datoranimerad film för ett par år sedan, men de planerna verkar lyckligtvis ha lagts på hyllan. Manusförfattare från amerikanska tv-serien The Office (fortfarande en av de roligaste serierna på tv just nu, hack i häl på The Big Bang Theory och Reaper) håller just nu på att jobba fram ett nytt manus som ska vara klart till sommaren och inspelningen kan förhoppningsvis sätta igång till hösten. Erfarenheten säger dock att man kanske inte ska lita för mycket på de tidsramarna.

Jag hoppas verkligen att det blir något av detta denna gången och att det kanske dessutom blir bra. Det kan gå precis hur som helst, men förutsättningarna är ju iallafall lovande. För fem år sedan trodde man ju aldrig att det skulle blir något av det evighetsprojektet som var filmatiseringen av Watchmen, så än finns det hopp!

Visserligen var det väl sällan några mer komplexa akrobatiska övningar i originalserien men i en film måste man ju skruva upp tempot en aning. Jag skulle nog gissa på en kombination, men en äldre Macgyver paralllellt med en historia när han var yngre, spelad av en yngre skådis.

Hursomhelst ska det bli kul att se vad det kan bli av detta projektet, om det någonsin blommar ut i något. Det verkar ju bara vara på planeringsstadiet än, så ett antal år får vi nog vänta, i bästa fall.

I vilket fall som helst, det är först på senare år som jag börjat uppskatta dessa filmer för det underhållningsvärde de faktiskt innehåller. Vilket för oss raskt till veckans tips: Tom Yum Goong, eller The Protector.

Detta är en thailändsk film och kampsportsinslagen i den är därför avsevärt annorlunda än de gamla 80-talsfilmerna från Hong Kong. Det är framför allt mer brutalt och effektivt, och ett knä på näsan gör att mostståndaren ligger kvar och inte studsar upp igen vilket är vanligt i västerländska actionfilmer.

Filmens handling känns lite som en bisak men jag kan dra igenom den ändå. Filmens huvudperson, spelad av Tony Jaa, heter Kham och lever ett lugnt liv på landsbyggden med sin tama elefant. En dag kommer ett gäng och kidnappar hans elefant och han måste nu jaga dem igenom ett stort antal fightscener för att rädda den. Som sagt, inget Oscarsmaterial på manussidan direkt.

Men det spelar ingen roll när actionscenerna är så underbart koreograferade. Ett känt exempel är en cirka fem minuter lång scen, utan ett enda klipp, när Kham jobbar sig upp våning efter våning i en restaurang med massor av motståndare. En annan av mina favoritscener är en fight mot en capoeira-utövare i ett rum med både eld och vatten, koreograferat nästan som en brutal balett med många snygga slowmotionscener.

Precis som Tony Jaas tidigare film Ong Bak görs allting utan några stuntmän eller linor och en del manövrar är helt enkelt otroliga. Man tvivlar på att den mänskliga kroppen är kapabel till en del av rörelserna och hoppen, men tydligen är den det.

Detta är ännu en film man bör vara i rätt sinnesstämning för att kunna njuta av, men om du bara stänger av hjärnan lite och skaffar en bunke popcorn så lovar jag att du kommer gilla den. Förutsatt att du gillar actionfilmer naturligtvis.

The Ruins börjar som en typisk Hostel-klon, med ett gäng unga attraktiva människor på semester i ett exotiskt land som efter ett tips från en skum med-turist ger sig ut på jakt efter ett mer ”annorlunda” turistmål. Till skillnad från Hostel utspelar sig The Ruins i ett betydligt soligare klimat, någonstans i Mexiko.

Sällskapet ger sig ut på en promenad i djungeln följandes en karta som visar vägen till en samling uråldriga ruiner. Efter en del strapatser hittar de fram till ruinerna, men det är här saker och till börjar bli intressanta. Ruinerna döljer något som är betydligt farligare än de har väntat sig.

Jag blev lite överraskad av denna film, eftersom jag förväntade mig en standard-skräckfilm efter tydligt utstakade regler. Bara titeln i sig ger ju klara lågbudget-vibbar. Vad jag fick var en klurig film som tar ett tag att lista ut och sen tar en med på en blodig resa ända till slutet. Jag skulle rekommendera att se den med låga förväntningar, men det kan ju bli lite svårt nu när jag sagt att den är bra…