Jimmys blogg

Nanotuber som flexibla högtalare

Nanotuber, finns det något man inte kan använda dem till? Kinesiska forskare från Tsinghua universitetet i Peking meddelar att de upptäckt ett sätt att få nanotuber att fungera som högtalare genom att spänna ut dem och skicka ström igenom dem.

De fungerar dock inte som vanliga högtalare, som vibrerar, utan genom att temperaturen i materialet värms upp till ca 80 grader Celsius och ner till rumstemperatur igen flera tusen gånger per sekund. Det får till följd att luften runt materialet hettas upp och ner på samma sätt vilket får den att vibrera och därmed skapa ljud.

För er som ännu inte hört talas om nanotuber kan jag citera Wikipedia:

”Nanorör är en cylinderformad form av grundämnet kol, skapat av ett ihopprullat grafenlager och utgör en del av nanoteknologin. Nanorören är uppbyggd av sexkantiga strukturer som bildar ett rör i en nanometers storlek i diameter. Bindningen i strukturen gör den starkare än diamant, vilket gör nanorör till det starkaste existerande materialet, samtidigt som det har bättre värmeisolerande förmåga än diamant. [...] De [elektriskt] ledande varianterna är 1000 gånger bättre än koppar, vilket tillsammans med den goda isolationsförmågan gör materialet utmärkt inom elektronik. Även som byggmaterial är det väldigt användbart eftersom det är betydligt mycket starkare och lättare än stål.”

Forskarna i Kina spekulerar att eftersom materialet blir genomskinligt när man sträcker ut det kan man till exempel sträcka ut den över en tv-skärm och dämed få en inbyggd högtalare som inte syns alls.

Detta är naturligtvis endast på forskningsstadiet ännu, och om det skulle utvecklas till riktiga produkter kommer vi troligtvis inte att se dem förrän om 10 år eller så. (Ursäkta ordvitsen.)

Tags: Forskning

Super Resolution teknik på frammarsch

Jag läste just att Hitachi jobbar med en liknande s.k. Super Resolution teknik i sina tv-apparater som Toshiba satsar på i dvd-spelare nu när deras HD-DVD teknik floppat. Denna går ut på att skala upp standardupplösning till HD-upplösning så bra att man inte ska kunna se skillnaden på riktig HD. Själv är jag tveksam, men det skulle ju definitivt stjälpa en del av de argument jag hade i min förra post.

Tags: Teknik

Är fullHD nödvändigt på tv-apparater?

På senare tid har FullHD blivit ett buzzword hos tvförsäljare över hela sverige. Vad är då detta? Jo, FullHD är, som jag har förstått det, en ”platt-tv” som kan visa video i upplösningen 1920×1080p, där ”p” står för progressiv bildvisning. Länge har det varit vanligt att de flesta apparater tar emot dessa signaler och skalar ner dem till sin ”egen” upplösning, vilken kan vara så esoteriska saker som 1366×768 eller liknande. FullHD gör alltså inte detta, utan visar bilden i den upplösning den får in den. Självklart skalar den även upp alla andra in-signaler till denna upplösning.

Här har vi det första dilemmat. Många sitter och tittar på vanlig digital-tv eller, som i ComHems kabeltv, en gammal hederlig analog signal. Om man tar en lågupplöst signal och skalar upp den till 40 tum eller mer så ser det mer eller mindre dåligt ut, beroende på tvns interna metoder. Detta gör att en del blir besvikna, eftersom de tror att bilden automatiskt blir bättre med en dyr tv. Så då skaffar man ett HDTV abonnemang.

Även dessa består ju mestadels av standardkanaler som inte är i HD, men de kanaler som verkligen är i HD ser bra mycket bättre ut. Men de flesta av dessa kanaler sänds inte heller i fullHD, utan i upplösningen 1280×720p. Alltså ungefär en fjärdedel av upplösningen på fullHD. Det enda sättet att för tillfället spela upp fullHD är via BluRay eller HTPC.

Men sen kommer en annan sak in i bilden, så att säga. Nämligen tittavståndet. Sitter man mer än tre meter från en 40-tums tv ska man ha väldigt skarpa ögon för att se skillnad mellan HD Ready och FullHD. Är det då verkligen värt de extra tusenlapparna för den minimala skillnaden? Jag tycker nog inte det.

Men projektorer är ju en annan femma.

Tags: Fullhd, Hdtv