Veckans filmtips: Closet Land

Har du någonsin sett en sån där film som på något sätt etsar sig fast i hjärnan och sen vägrar försvinna? Denna filmen hade den effekten på mig när jag såg den för länge sedan. Den gick på tv sent en kväll och jag hittade den medan jag låg och flippade kanaler. Jag började titta och kunde faktiskt inte slita mig från den. Detta är enda gången jag sett den, eller ens hört talas om den, vilket är mycket synd för den borde få mer uppmärksamhet.

Filmen är baserad på ett extremt enkelt koncept som närmast liknar teater mer än film; två människor i ett rum som samtalar och interagerar. Det är allt. Alan Rickman spelar en förhörsledare i en icke namngiven samtida polisstat och Madeleine Stowe spelar en barnboksförfattare som är anklagad för att sprida propaganda via sina böcker. Det skulle kunna bli heltråkigt, men det blir det aldrig.

Filmen räddas på ett fantastiskt sätt av skådespelarinsatserna och det briljant skrivna manuset som får en att gissa vilt vad som egentligen är sanning och vad som är lögn. Rollerna är inte ens namngivna, utan nämns endast som ”Förhörsledare” och ”Offer” i eftertexterna, men det tänker man inte ens på förrän efter filmen. Det behövs liksom inte.

Man kan också påpeka att denna filmen gjordes långt innan Guantanamo Bay och före terrorism blev en ursäkt för att förneka människor deras mänskliga rättigheter. Det är nästan kusligt hur vad som då verkade som mörk science fiction nu verkar ha blivit en tragisk verklighet. Förhoppningsvis kan den planerade nerläggningen av det kubanska fängelset fungera som en övergång till en mer mänsklig politik igen…

Men denna filmen är naturligtvis inte för alla smaker, det kanske ni har räknat ut själva. Är man sugen på en actionfilm ska man hålla sig undan från denna, men gillar man spännande psykologiska thrillers i ett långsamt tempo kan jag verkligen rekommendera denna glömda pärla. Om du kan hitta den.

Tags:

fredag, december 19th, 2008 Film

1 kommentar to Veckans filmtips: Closet Land

  1. Jag håller med Closet Land är en film som etsar fast sig och stannar där! Jag såg den för första gången för 5 år sedan och har sedan dess sett den minst en gång per år!
    Och pararellerna som finns mellan filmen och dagens verklighet är nästan skrämmande.

    2. Mina on januari 3rd, 2009

Kommentera

Länkar