Recension: Fever Ray – Fever Ray
Igår upptäckte jag Karin Dreijers soloprojekt Fever Ray och jag har nu lyssnat in mig lite på hennes självbetitlade album (tack Spotify). Det första intrycket jag fick var att det låter väldigt mycket The Knife, även om deras senaste album Silent Shout kändes snäppet mörkare än detta.
Nej, detta låter mer som deras tidigare album, i stil med Deep Cuts men i kombination med det mörkare och lite mer melakoliska ljudet från Silent Shout. Albumet släpptes tydligen till försäljning i digital form för flera månader sedan, men det är först nu det släpps i fysisk form, på CD och vinyl. Jag funderade att skaffa vinylen, men 199:- känns tyvärr lite för saftigt när CDn bara kostar 149:-.
Första singeln från skivan, If I Had A Heart, är inte det självklart bästa spåret på plattan, men definitivt ett av de bästa. Jag lyckades hitta en promosingel med remixar av Familjen och F*ck Buttons där den sistnämnda tilltalar mig mycket mer än originalet, men det säger nog mer om min musiksmak än låtens kvalitet. Denna remix lägger till en relativt snabb 4/4-takt men lyckas på något sätt ändå låta sorgsnare än originalet. Jag kan rekommendera denna ifall du hittar den. Remixen av Familjen gjorde tyvärr inget större intryck och det kändes som om den höll sig lite för nära ursprunget för att vara intressant.
Jag hittade även en video till If I Had A Heart, och den är verkligen lika stämningsfull som låten i sig.
Nine Inch Nails och Korn till Arvikafestivalen
Utbudet på Arvikafestivalen 2009 blir bara bättre och bättre, verkar det som. För en knapp vecka sedan meddelade de att Trent Reznor med sitt Nine Inch Nails skulle spela sin kanske sista Sverigekonsert någonsin detta år och nu kommer nyheten att även Korn kommer spela på festivalen.
Dessutom kommer ju flera andra storband inom genren, som Depeche Mode, Thåström, ett återuppståndet Bob Hund och Fever Ray. Det sistnämnda var inget jag kände till innan jag surfade in på festivalens hemsida, men det är tydligen Karin Dreijer Anderssons (ena halvan av The Knife) soloprojekt. Hon har släppt ett självbetitlat album som jag definitivt känner att jag måste undersöka närmare.
Ett besök på rockparty.se ger dock inte riktigt samma wow-känsla. Hultsfredsfestivalen har fört en något tynande tillvaro de senaste åren och årets upplaga, som utspelas helgen efter Arvikafestivalen ser tyvärr inte lovande ut. Det största banden hittills verkar vara The Killers och Franz Ferdinand, och inget av dem kan ju sägas vara i Korn-klass direkt. Man får hoppas att de har några tunga ess i rockärmen, annars kommer de troligtvis hamna i en nedåtgående spiral de närmsta åren.
Macgyver-film på gång
Tydligen ska det vara en film med Macgyver på gång. Vår hjälte är nu närmare 60 år gammal, så hur det ska gå med det återstår att se. De kan ju naturligtvis välja en yngre skådespelare men frågan är om folk skulle gå och se filmer isåfall.
Visserligen var det väl sällan några mer komplexa akrobatiska övningar i originalserien men i en film måste man ju skruva upp tempot en aning. Jag skulle nog gissa på en kombination, men en äldre Macgyver paralllellt med en historia när han var yngre, spelad av en yngre skådis.
Hursomhelst ska det bli kul att se vad det kan bli av detta projektet, om det någonsin blommar ut i något. Det verkar ju bara vara på planeringsstadiet än, så ett antal år får vi nog vänta, i bästa fall.
Veckans filmtips: The Protector
Eftersom jag är uppvuxen på 80-talet ligger actionfilmer mig tämligen varmt om hjärtat, då främst Hollywoodfilmer naturligtvis. Jag hade en kompis från Vietnam som ibland kollade på asiatiska kampsportsfilmer, men jag tyckte aldrig att de lockade särskilt mycket. Det kan ha berott på hur lågbudget de flesta filmer var, eller att jag inte tyckte det var särskilt realistiskt att de kunde hoppa tjugo meter upp i luften.
I vilket fall som helst, det är först på senare år som jag börjat uppskatta dessa filmer för det underhållningsvärde de faktiskt innehåller. Vilket för oss raskt till veckans tips: Tom Yum Goong, eller The Protector.
Detta är en thailändsk film och kampsportsinslagen i den är därför avsevärt annorlunda än de gamla 80-talsfilmerna från Hong Kong. Det är framför allt mer brutalt och effektivt, och ett knä på näsan gör att mostståndaren ligger kvar och inte studsar upp igen vilket är vanligt i västerländska actionfilmer.
Filmens handling känns lite som en bisak men jag kan dra igenom den ändå. Filmens huvudperson, spelad av Tony Jaa, heter Kham och lever ett lugnt liv på landsbyggden med sin tama elefant. En dag kommer ett gäng och kidnappar hans elefant och han måste nu jaga dem igenom ett stort antal fightscener för att rädda den. Som sagt, inget Oscarsmaterial på manussidan direkt.
Men det spelar ingen roll när actionscenerna är så underbart koreograferade. Ett känt exempel är en cirka fem minuter lång scen, utan ett enda klipp, när Kham jobbar sig upp våning efter våning i en restaurang med massor av motståndare. En annan av mina favoritscener är en fight mot en capoeira-utövare i ett rum med både eld och vatten, koreograferat nästan som en brutal balett med många snygga slowmotionscener.
Precis som Tony Jaas tidigare film Ong Bak görs allting utan några stuntmän eller linor och en del manövrar är helt enkelt otroliga. Man tvivlar på att den mänskliga kroppen är kapabel till en del av rörelserna och hoppen, men tydligen är den det.
Detta är ännu en film man bör vara i rätt sinnesstämning för att kunna njuta av, men om du bara stänger av hjärnan lite och skaffar en bunke popcorn så lovar jag att du kommer gilla den. Förutsatt att du gillar actionfilmer naturligtvis.
Familjen – Det snurrar i min skalle
En musikvideo jag verkar kunna kolla på hur många gånger som helst är Familjens ”Det snurrar i min skalle”. Den består av film från något gammalt väckelsemöte från 70-talet eller liknande, som klippts om så att det ser ut som om folket dansar och sjunger till musiken. Detta är mycket välgjort och underhållande.
Det är också en grymt bra låt, en av få låtar som jag kan lyssna på hur mycket som helst utan att tröttna. Det är väldigt ovanligt för mig vill jag lova. Familjen är ett alias för electropopartisten Johan T Karlsson, men när han spelar live har han Andreas Tilliander som backup, vilket alltid är en garanti för kvalitet.
Familjen fick en Grammis för Bästa Svenska Musikvideo 2007 och jag kan inte annat än hålla med i det valet. Å andra sidan, hur många bra svenska musikvideos gjordes det 2007? Jag kan inte komma på någon på rak arm. Video är regisserad av Johan Söderberg som är en av medlemmarna i Lucky People Center, ett annat av mina gamla favoritband.
Fördelar med projektor
Innan jag skaffade min projektor gick jag länge och funderade på om det var värt kostnaden och utrymmet i vardagsrummet. De är ju som bekant ganska dyra och att ha en duk som tar upp en halv vägg kändes lite opraktiskt. Dessutom hade man ju hört om dyra lampor som tog slut inom några tusen timmar, vilket kändes alldeles för lite.
En kompis till mig började jobba på ett ställe där de använde projektorer, och det var vanligt att de togs med av de anställda när de skulle iväg på någon resa. Detta gjorde att vi enkelt kunde låna hem en liten projektor över helgen och testa lite direkt på min vita vägg. Det var ju inte perfekt, svärtan var lite blek och det var en DLP-projektor som inte kunde justera bilden i sidled. Dessutom kände jag av regnbågseffekten ganska tydligt.
Men trots detta märkte jag direkt att det kändes svårt att gå tillbaka till min ynkliga 32″ TV när vi lämnade tillbaka projektorn. Efter ett antal helger beslutade jag mig för att slutligen ta språnget. Jag hittade en hyfsat billig 720p LCD-projektor och köpte den på avbetalning under ett år vilket gjorde att det inte kändes alltför dyrt. Kort därefter damp även en riktig duk ner i brevlådan. Eller ja, den levererades hem eftersom den inte riktigt fick plats i brevinkastet.
Nu har jag använt den i snart ett år och kan ärligt säga att jag inte ångrat mig en sekund. Att titta på film på min lilla TV känns numera helt främmande och menlöst. Man ser ju inga detaljer alls på den, man ser ju knappt skillnad på DVD och 1080p. Det gör man däremot med projektorn. Med råge.
Nästa steg kommer bli en 1080p-projektor, men jag kommer nog överleva med min nuvarande ett bra tag till. Det finns ju annat att uppgradera först…
Billigare Blu-raylicenser för tillverkare
Företagen bakom Blu-raytekniken har fram tills nu gjort det onödigt krångligt och dyrt för tillverkare att införskaffa de licenser som behövs för att få tillverka och sälja spelare. Nu ska de dock förenkla processen genom att bilda ett nytt företag som endast har till uppgift att ta hand om detta.
Tidigare har licenserna för CD, DVD och Blu-ray sålts separat och en tillverkare som velat tillverka en spelare som hanterar alla tre formaten har varit tvungna att köpa tre olika licenser från tre olika organisationer, vilket en del tillverkare använt som motivation för höga priser på sina produkter.
Genom att sälja en billigare ”paketlicens” med alla tre teknikerna kan kostnaden sjunka med så mycket som 40%, anger Sony. Detta kommer troligtvis innebära att fler mindre företag kan börja tillverka billigare spelare som i sin tur förhoppningsvis sänker den totala prisbilden. Detta gäller inte minst för så kallade mediaspelare, som kan spela upp material från interna hårddiskar eller nätverk.
Jag var dock inne på ett större elektronikvaruhus i helgen och tittade runt lite och upptäckte att de numera finns ett flertal spelare, från stora tillverkare, för priser runt två-tre tusen kronor. Bland annat den spelare från Loewe som jag dreglat över i en tidigare post i denna blogg. Den var nog lite dyrare dock, och om jag minns rätt var den något begränsad i features.
Men jag blev överraskad av priserna eftersom jag var övertygad om att de fortfarande låg mycket högre. Helt plötsligt känns en spelare mycket ekonomiskt tillgänglig, även för någon med lika begränsad budget som undertecknad. När jag betalat av sista avbetalningen på min projektor (bara en månad kvar, tjoho!) kan det nog hända att jag ta en ny runda för att spendera lite surt förvärvade slantar.
Veckans filmtips: The Ruins
Nu var det ett bra tag sedan jag tipsade om någon bra film, så jag tänkte att det kunde vara dags. Om man funderar på saken måste ju inte ”Veckans” betyda ”Varje vecka”… Ja, jag tror jag får använda det genomskinliga argumentet. Men iallafall, nu till filmen.
The Ruins börjar som en typisk Hostel-klon, med ett gäng unga attraktiva människor på semester i ett exotiskt land som efter ett tips från en skum med-turist ger sig ut på jakt efter ett mer ”annorlunda” turistmål. Till skillnad från Hostel utspelar sig The Ruins i ett betydligt soligare klimat, någonstans i Mexiko.
Sällskapet ger sig ut på en promenad i djungeln följandes en karta som visar vägen till en samling uråldriga ruiner. Efter en del strapatser hittar de fram till ruinerna, men det är här saker och till börjar bli intressanta. Ruinerna döljer något som är betydligt farligare än de har väntat sig.
Jag blev lite överraskad av denna film, eftersom jag förväntade mig en standard-skräckfilm efter tydligt utstakade regler. Bara titeln i sig ger ju klara lågbudget-vibbar. Vad jag fick var en klurig film som tar ett tag att lista ut och sen tar en med på en blodig resa ända till slutet. Jag skulle rekommendera att se den med låga förväntningar, men det kan ju bli lite svårt nu när jag sagt att den är bra…
I huvudet på Van Damme
Ni kanske tror att rubriken är ett litet skämt från min sida, som en liten referens till gamla 70-talskomedier med Hasse och Tage? Tyvärr är det inte så, utan detta är vad den svenska titeln på Jean-Claude Van Dammes senaste film kommer bli när den går på svenska biografer.
Allvarligt talat, jag trodde den svenska bioindustrin var förbi sådana här pajasfasoner. På 80- och 90-talet hade var och varannan amerikansk film en dålig och fördummande översättning. Varför döpte man till exempel alla filmer av Mel Brooks till ”Det våras för…” och alla Goldie Hawns filmer till ”Tjejen som…” bara för att de i början av sina karriärer hade filmer som började på detta? Jo, för att vi dumma besökare kanske inte skulle kunna läsa på affischen vilka som hade gjort eller var med i filmerna utan endast gick efter titeln för att bestämma om filmen verkade sevärd.
Denna syn som bioindustrin hade på sina kunder tycker jag borde vara ett minne blott nuförtiden, men icke. Här kommer en film som är ett mindre dramatisk mästerverk, med underbart naturligt skådespeleri och mycket svart humor. En film som kallats Van Dammes livs roll, där han bland annat i en fullständigt hypnotisk scen lägger ut hela sitt liv och inre värld för publiken på ett oerhört naket sätt.
Så hur resonerar svensk bioindustri? ”Hm, det var värst vad deppig denna filmen verkar, bäst vi sätter en käck och rolig titel på den så lockar den nog mer folk som är sugna på en komedi. Om de inte gillar den för att den inte har någon som tappar byxorna så har vi redan deras pengar, tjoho!”
Sorgligt… Men se filmen ändå, trots titeln. Förvänta dig bara ingen pilsnerfilm.
Veckans filmtips: This Film Is Not Yet Rated
Denna veckan tänkte jag tipsa om en dokumentär som heter This Film Is Not Yet Rated. Om frasen låter bekant så är det denna text som brukar finnas i början av tidiga trailers för amerikanska filmer. Detta innebär att filmen ännu inte fått en bedömning av den amerikanska organisationen MPAA.
Detta låter kanske lite tråkigt, men det kan jag garantera att det inte är. Regissören Kirby Dick försöker gräva fram information om denna förvånansvärt hemlighetsfulla organisation och hittar en hel del konstiga saker.
Han anställer till exempel en privatdetektiv för att reda ut vilka det egentligen är som bedömer filmer. Enligt organisationen ska gruppen utgöras av ”vanliga föräldrar” vilket visar sig ytterst tveksamt om de lever upp till.
Filmen innehåller även många roliga intervjuer med andra regissörer som berättar om sina kontakter med MPAA. Dessa inkluderar John Waters, Kevin Smith och Matt Stone, en av skaparna av South Park. Han berättar en mycket underhållande historia om filmen Team America: World Police, som enligt MPAA innehöll alltför grafiska sexscener. Om ni har sett filmen eller vet vad den handlar om förstår ni säkert hur absurt detta är.
Rekommenderas.
Länkar
Senaste inlägg
Arkiv
- februari 2010 (1)
- april 2009 (3)
- mars 2009 (13)
- februari 2009 (4)
- januari 2009 (9)
- december 2008 (6)
- november 2008 (6)
- oktober 2008 (7)
- september 2008 (5)