Filmtips
Veckans filmtips: Open Water
Open Water är en lågbudget indiefilm som fick relativt mycket uppmärksamhet när den kom, men som verkar fallit i glömska ganska snabbt efter premiären. Vilket är lite synd, för det är verkligen en film som förtjänar uppmärksamhet, inte minst för dess förmåga att skapa spänning utan en massa effekter och hastiga klipp.
Filmen handlar i korthet om ett par som är på semester i Karibien. En dag bestämmer de sig för att prova på dykning och följer med en dykgrupp för turister på en båt ut på havet. Alla hoppar i, dyker och har trevligt. När det är dags att åka hem uppmärksammar dykledarna inte att Daniel och Susan fortfarande är under utan, räknar fel på antalet passagerare och ger sig iväg. När våra huvudpersoner till slut dyker upp syns inte ett spår av deras båt.
Här börjar paniken så sakteliga krypa sig på karaktärerna och vad som följer är, hur klichéaktigt det än låter, en välskriven studie i mänskligt beteende. Vi får följa Daniel och Susan under par dagar när de kämpar mot hajar, ensamhet och paranoia. Hur det hela slutar ska jag naturligtvis inte avslöja.
Historien baseras, som så många andra filmer säger sig göra, på en sann historia. Skillnaden här är att historien finns dokumenterad i verkligheten, vilket gör att filmen på något sätt känns mer realistisk och skrämmande.
Veckans filmtips: A Tale Of Two Sisters
Asien har de senaste levererat många bra skräckfilmer, varav ett stort antal blivit omgjorda till (oftast) sämre versioner av Hollywood. Veckans filmtips är även den på väg att få samma behandling genom filmen The Uninvited. Detta är dock originalfilmen, en skum blandning mellan klassisk japansk spökhistoria och psykologisk thriller.
A Tale Of Two Sisters är dock inte från Japan, utan Sydkorea. Detta lilla land har producerat en rad bra skräckisar och fortsätter oförtrutet än idag. Denna film gjordes redan 2003 och är regisserad av Ji-woon Kim som endast gjort film i några år innan han födde fram detta mästerverk.
Handlingen utspelas i ett stort strandhus där systrarna Soo-mi och Soo-yeon återvänder med sin far efter att Soo-mi just kommit ut från ett mentalsjukhus. I huset väntar deras styvmor som visar sig vara en tämligen ovänlig kvinna som systrarna omedelbart avskyr.
Det som utspelar sig i huset de följande dagarna är både skrämmande och förvirrande, och du kommer garanterat att undra vad som egentligen pågår. Slutet av filmen kommer dessutom troligtvis lämna dig förvirrad och jag rekommenderar att leta upp en förklaring efteråt, om du inte listat ut hur det hela hänger ihop. Då kommer du inse hur välskriven denna film verkligen är.
Jag rekommenderar denna film till alla som gillar spännande och kluriga filmer, där svaren inte ges på silverfat. Om du har en förkärlek till allt som David Lynch gjort (som undertecknad) kommer du troligtvis älska denna filmen.
Veckans filmtips: Martyrs
Väldigt sällan stöter man på en film som man tycker är riktigt bra och som påverkar en nästan fysiskt, men som man ändå tvekar att rekommendera till andra just för att den är så obehaglig. Det har faktiskt bara hänt mig en gång förut, med Gaspar Noés ytterst våldsamma och dystra mästerverk Irréversible.
Nu har det dock hänt igen och jag vet inte om det är en slump eller inte, men detta är ännu en fransk film. Martyrs är regisserad av Pascal Laugier och börjar med en dramatisk scen med en liten flicka som springer barfota genom ett industriområde. Det visar sig att flickan blivit kidnappad och torterad av okända personer och att hon genom en slump lyckats smita.
Flickan, som heter Lucie, tas om hand av ett sjukhus men flyttas sedermera till en mentalavdelning där hon så småningom blir vän med Anna, en annan patient i samma ålder. Det märks dock tydligt att Lucie har många demoner att tampas med. Om de är inre eller yttre demoner vill jag inte avslöja.
Här gör filmen ett hopp till femton år senare och man får veta att de lyckats spåra upp personerna som höll Lucie fången i mer än ett år av okänd anledning. Detta är dock endast början av historien som utvecklas på ett tämligen oväntat sätt. Jag ska inte avslöja för mycket eftersom det bästa sättet att se denna filmen är att vara helt oförberedd.
Jag kan dock definitivt varna för starka scener, både visuellt och psykologiskt. Filmen ryggar inte för att visa naket våld utan den där förskönande faktorn som på något sätt alltid verkar finnas i filmer från Hollywood. Om du har svårt för filmer som Saw eller Hostel så bör du nog inte alls se denna filmen. Ni andra kan dock räkna med en upplevelse ni inte kommer att glömma på länge…
Veckans filmtips: Cigarette Burns
Tipset denna veckan är tekniskt sett ingen film, utan åttonde avsnittet av tv-serien Masters Of Horror. Denna serie har gått i två säsonger med cirka 13 avsnitt per säsong och går ut på att välkända skräckfilmsregissörer får en timme per vecka att berätta en historia. Tyvärr är de flesta avsnitten långt under vad man skulle kalla bra, men det finns en del guldkorn. Detta avsnittet är i sammanhanget en hel guldklimp.
Regissören John Carpenter är känd för mästerverk som Halloween, The Thing, Escape From New York med flera, så det är inte så förvånande att han lyckas väl. Denna historien skiljer sig lite från hans vanliga stil, eftersom den involverar en del övernaturliga element. Eller ja, det beror kanske på hur religiös man är.
Handlingen kretsar runt en ung man som heter Kirby, spelad av Norman Reedus. Kirby äger en sunkig biograf och envisas med att endast visa gamla obskyra filmer som ingen annan vill se, vilket medför att biografen är konkursmässig och Kirby pank. Han blir kontaktad av en rik samlare (Udo Kier, utmärkt som alltid) som vill att Kirby ska hitta en film åt honom. Problemet är att filmen kanske inte ens finns, utan endast är en gammal legend.
Legenden om filmen, Le Fin Absolue du Monde, säger att den endast visades en gång och att publiken fick panik och börja slå ihjäl varandra och sig själva i ren panik. Efter detta ska filmen ha förstörts och ingen kopia ska finnas kvar. Dock visar sig samlaren ha bra bevis på att filmen verkligen funnits, och att det troligtvis finns en kopia kvar. Kirby godtar erbjudandet och börjar sökandet. Härifrån letar sig filmen djupare och djupare ner i vansinnet för att sluta i en fullständigt otrolig final.
Alla avsnitt i serien finns utgivna på DVD och Blu-ray, så man slipper spendera pengar på de där andra avsnitten som är mindre bra. Dock kan jag rekommendera sista avsnittet i första säsongen, Imprint av Takashi Miike. Detta avsnitt ansågs för obehagligt för att visas på tv, så det visades aldrig. Personligen tycker jag inte att det är så farligt, men det är definitivt ett mycket bra avsnitt. En del scener är väldigt grafiska men inte mycket mer än andra avsnitt i serien. Avsnittet Cigarette Burns är dock seriens höjdpunkt och det rekommenderas starkt.
Veckans filmtips: The Protector
Eftersom jag är uppvuxen på 80-talet ligger actionfilmer mig tämligen varmt om hjärtat, då främst Hollywoodfilmer naturligtvis. Jag hade en kompis från Vietnam som ibland kollade på asiatiska kampsportsfilmer, men jag tyckte aldrig att de lockade särskilt mycket. Det kan ha berott på hur lågbudget de flesta filmer var, eller att jag inte tyckte det var särskilt realistiskt att de kunde hoppa tjugo meter upp i luften.
I vilket fall som helst, det är först på senare år som jag börjat uppskatta dessa filmer för det underhållningsvärde de faktiskt innehåller. Vilket för oss raskt till veckans tips: Tom Yum Goong, eller The Protector.
Detta är en thailändsk film och kampsportsinslagen i den är därför avsevärt annorlunda än de gamla 80-talsfilmerna från Hong Kong. Det är framför allt mer brutalt och effektivt, och ett knä på näsan gör att mostståndaren ligger kvar och inte studsar upp igen vilket är vanligt i västerländska actionfilmer.
Filmens handling känns lite som en bisak men jag kan dra igenom den ändå. Filmens huvudperson, spelad av Tony Jaa, heter Kham och lever ett lugnt liv på landsbyggden med sin tama elefant. En dag kommer ett gäng och kidnappar hans elefant och han måste nu jaga dem igenom ett stort antal fightscener för att rädda den. Som sagt, inget Oscarsmaterial på manussidan direkt.
Men det spelar ingen roll när actionscenerna är så underbart koreograferade. Ett känt exempel är en cirka fem minuter lång scen, utan ett enda klipp, när Kham jobbar sig upp våning efter våning i en restaurang med massor av motståndare. En annan av mina favoritscener är en fight mot en capoeira-utövare i ett rum med både eld och vatten, koreograferat nästan som en brutal balett med många snygga slowmotionscener.
Precis som Tony Jaas tidigare film Ong Bak görs allting utan några stuntmän eller linor och en del manövrar är helt enkelt otroliga. Man tvivlar på att den mänskliga kroppen är kapabel till en del av rörelserna och hoppen, men tydligen är den det.
Detta är ännu en film man bör vara i rätt sinnesstämning för att kunna njuta av, men om du bara stänger av hjärnan lite och skaffar en bunke popcorn så lovar jag att du kommer gilla den. Förutsatt att du gillar actionfilmer naturligtvis.
Veckans filmtips: The Ruins
Nu var det ett bra tag sedan jag tipsade om någon bra film, så jag tänkte att det kunde vara dags. Om man funderar på saken måste ju inte ”Veckans” betyda ”Varje vecka”… Ja, jag tror jag får använda det genomskinliga argumentet. Men iallafall, nu till filmen.
The Ruins börjar som en typisk Hostel-klon, med ett gäng unga attraktiva människor på semester i ett exotiskt land som efter ett tips från en skum med-turist ger sig ut på jakt efter ett mer ”annorlunda” turistmål. Till skillnad från Hostel utspelar sig The Ruins i ett betydligt soligare klimat, någonstans i Mexiko.
Sällskapet ger sig ut på en promenad i djungeln följandes en karta som visar vägen till en samling uråldriga ruiner. Efter en del strapatser hittar de fram till ruinerna, men det är här saker och till börjar bli intressanta. Ruinerna döljer något som är betydligt farligare än de har väntat sig.
Jag blev lite överraskad av denna film, eftersom jag förväntade mig en standard-skräckfilm efter tydligt utstakade regler. Bara titeln i sig ger ju klara lågbudget-vibbar. Vad jag fick var en klurig film som tar ett tag att lista ut och sen tar en med på en blodig resa ända till slutet. Jag skulle rekommendera att se den med låga förväntningar, men det kan ju bli lite svårt nu när jag sagt att den är bra…
Veckans filmtips: This Film Is Not Yet Rated
Denna veckan tänkte jag tipsa om en dokumentär som heter This Film Is Not Yet Rated. Om frasen låter bekant så är det denna text som brukar finnas i början av tidiga trailers för amerikanska filmer. Detta innebär att filmen ännu inte fått en bedömning av den amerikanska organisationen MPAA.
Detta låter kanske lite tråkigt, men det kan jag garantera att det inte är. Regissören Kirby Dick försöker gräva fram information om denna förvånansvärt hemlighetsfulla organisation och hittar en hel del konstiga saker.
Han anställer till exempel en privatdetektiv för att reda ut vilka det egentligen är som bedömer filmer. Enligt organisationen ska gruppen utgöras av ”vanliga föräldrar” vilket visar sig ytterst tveksamt om de lever upp till.
Filmen innehåller även många roliga intervjuer med andra regissörer som berättar om sina kontakter med MPAA. Dessa inkluderar John Waters, Kevin Smith och Matt Stone, en av skaparna av South Park. Han berättar en mycket underhållande historia om filmen Team America: World Police, som enligt MPAA innehöll alltför grafiska sexscener. Om ni har sett filmen eller vet vad den handlar om förstår ni säkert hur absurt detta är.
Rekommenderas.
Veckans filmtips: The Descent
Eftersom jag nämnde The Descent 2 i en tidigare post tyckte jag att det kunde passa bra att tipsa om den första filmen. Detta är, i mitt tycke, en av vår tids bästa skräckfilmer. Den kombinerar intressanta karaktärer med en hotfull miljö som bara blir värre och värre ju längre filmen går.
Filmen handlar om en grupp väninnor som ger sig ut i skogen för att prova på lite grottklättring, ungefär som bergsbestigning men åt andra hållet så att säga. En av dem känner till ett stort underjordiskt grottsystem som de ska utforska.
Det är lika bra att säga det med en gång; om du har minsta anlag för klaustrofobi bör du tänka efter två gånger innan du ger dig in i denna filmen. Jag har inga direkta anlag för det men kände ändå en klart otrevlig känsla i vissa scener relaterade till trånga utrymmen.
Nu är det dock inte bara mörker och trånga vrår som lurar nere i grottan, utan även något klart mer aktivt. Vad det är tänker jag inte gå in på, men jag kan säga att alla gore-älskare definitivt får sitt lystmäte innan filmen är slut.
Så om du är ute efter en grym skräckis som inte bara öser på med blod, även om det finns gott om det med, men som också har en otroligt tryckt stämning och bra skådisar, kan jag rekommendera denna varmt.
Kommande filmer 2009 att se fram emot
2009 kan komma att bli ett riktigt bra filmår, med många lovande filmer på väg. Jag tänkte nämna några jag ser fram emot lite extra mycket.
Först och främst har vi naturligtvis Watchmen. Denna filmatisering av den grafiska novellen (finare ord för serietidning) tror jag kommer bli riktigt bra. Jag har läst den ett antal gånger och de bilder och trailers jag sett hittills pekar på att filmen kommer följa novellen ganska nära. Förutom slutet, tyvärr. Men jag tror att andemeningen fortfarande kommer finnas kvar, även om själva utförandet skiljer sig.
Sen har vi Lars von Triers senaste projekt, kallat Antichrist. Detta ska enligt IMDB vara en thriller som mynnar ut i en skräckfilm, vilket jag tror kommer bli riktigt sevärt. Jag är ett fan av det mesta Trier gjort tidigare och om man betänker vilka sjuka scener han då och då presenterade i sin serie Riget, som ändå var mer svart komedi än skräck, kan man nog räkna med att han levererar varorna.
JCVD är en ny film med Jean-Claude Van Damme, som känns lite otippad. Han spelar i princip sig själv i en film som verkar väldigt underhållande. Jag är inget större fan av hans tidigare filmer, men denna verkar definitivt annorlunda.
Fanboys är en liten komedi om ett gäng nördar som bestämmer sig för att bryta sig in i Skywalker Ranch för att stjäla en förhandskopia av Star Wars Episod 1 innan den haft premiär. Det ser ut som en klassisk roadmovie med sköna karaktärer och många nördiga referenser. Sen är ju Kristen Bell med också, det är ju aldrig fel.
Sedan kommer även en radda filmer som jag också ser fram emot, men inte orkar raljera alltför mycket om. Till exempel X-Men Origins: Wolverine, Terminator Salvation, Star Trek, Descent 2, Transformers: Revenge of the Fallen och säkert en massa andra filmer jag inte ens vet om.
Så det ska nog inte vara något problem att överleva detta filmåret utan att bli uttråkad.
Veckans filmtips: Shoot ‘Em Up
Denna veckan är det dags för en riktig actionrökare. Clive Oven verkar har fått mersmak för action efter sin roll i Sin City och spelar i denna filmen en liknande figur. Storyn är enkel, på gränsen till onödig, men i denna filmen spelar det mindre roll. Här är det actionscenerna som har huvudrollen och jag skulle vilja påstå att detta är själva definitionen av en popcorn-rulle.
Filmen börjar med att Smith, som Ovens rollfigur sparsmakat heter, ser en höggravid kvinna jagas av pistolviftande män. Motvilligt ger han sig in för att skydda henne och filmen första actionsekvens startar. Inom loppet av några minuter har Smith skjutit ner alla skurkarna, förlöst barnet och rymt med barnet till säkerhet. Och då har filmen bara börjat.
Nu visar det sig att en väldigt bister skurk vid namn Hertz, spelad med glimten i ögat av Paul Giamatti, var den som skickat sina män efter kvinnan och barnet. Han ger sig ju naturligtvis inte utan jakten på på Smith och barnet går vidare filmen igenom, med en mängd roliga actionscener efter varandra, den ena mer bisarr än den andra.
På ytan kan filmen påminna lite om Children of Men som jag tipsade om häromveckan, men detta är egentligen en helt annan sorts film. Det krävs att man stänger av hjärnan ett tag och bara låter sig guidas fram genom kulregnet. Och kul är det definitivt. En av de mer minnesvärda scenerna innehåller både sex och kulregn, samtidigt!
Har man lite humor och inte tycker att serietidningsaktigt videovåld är alltför skrämmande kan man inte annat än gilla en sån här film. Den tar inte sig själv på allvar alls, men känns ändå som en liten homage till 80-talets glada actiontider. Rekommenderas som fredagsunderhållning med glada vänner och alkohol.
Länkar
Senaste inlägg
Arkiv
- februari 2010 (1)
- april 2009 (3)
- mars 2009 (13)
- februari 2009 (4)
- januari 2009 (9)
- december 2008 (6)
- november 2008 (6)
- oktober 2008 (7)
- september 2008 (5)