Lars von Triers nya film Antichrist kommer att få svensk premiär på bio den 6:e juni i år. Denna ser jag verkligen fram emot, som kanske framgått i tidigare inlägg. Den kommer även att tävla i Cannes filmfestival i mitten av maj, så man kan ju få lite recensioner i förväg.

Serietidningen Dylan Dog ska bli film med titeln Dead Of Night, med Brandon Routh i huvudrollen. Brandon har vi tidigare sett i rollen som Stålmannen i filmen Superman Returns. Man kan ju säga att rollerna skiljer sig åt en aning. Själv har jag endast svaga minnen från denna serie, men jag minns att den var tämligen läsvärd. Taye Diggs har också skrivit på för att spela filmens antagonist, ledaren för ett gäng vampyrer. Denna film är också fortfarande i planeringsstadiet, men verkar vara på rätt väg.

Det talades mycket om en helt datoranimerad film för ett par år sedan, men de planerna verkar lyckligtvis ha lagts på hyllan. Manusförfattare från amerikanska tv-serien The Office (fortfarande en av de roligaste serierna på tv just nu, hack i häl på The Big Bang Theory och Reaper) håller just nu på att jobba fram ett nytt manus som ska vara klart till sommaren och inspelningen kan förhoppningsvis sätta igång till hösten. Erfarenheten säger dock att man kanske inte ska lita för mycket på de tidsramarna.

Jag hoppas verkligen att det blir något av detta denna gången och att det kanske dessutom blir bra. Det kan gå precis hur som helst, men förutsättningarna är ju iallafall lovande. För fem år sedan trodde man ju aldrig att det skulle blir något av det evighetsprojektet som var filmatiseringen av Watchmen, så än finns det hopp!

Visserligen var det väl sällan några mer komplexa akrobatiska övningar i originalserien men i en film måste man ju skruva upp tempot en aning. Jag skulle nog gissa på en kombination, men en äldre Macgyver paralllellt med en historia när han var yngre, spelad av en yngre skådis.

Hursomhelst ska det bli kul att se vad det kan bli av detta projektet, om det någonsin blommar ut i något. Det verkar ju bara vara på planeringsstadiet än, så ett antal år får vi nog vänta, i bästa fall.

Tidigare har licenserna för CD, DVD och Blu-ray sålts separat och en tillverkare som velat tillverka en spelare som hanterar alla tre formaten har varit tvungna att köpa tre olika licenser från tre olika organisationer, vilket en del tillverkare använt som motivation för höga priser på sina produkter.

Genom att sälja en billigare ”paketlicens” med alla tre teknikerna kan kostnaden sjunka med så mycket som 40%, anger Sony. Detta kommer troligtvis innebära att fler mindre företag kan börja tillverka billigare spelare som i sin tur förhoppningsvis sänker den totala prisbilden. Detta gäller inte minst för så kallade mediaspelare, som kan spela upp material från interna hårddiskar eller nätverk.

Jag var dock inne på ett större elektronikvaruhus i helgen och tittade runt lite och upptäckte att de numera finns ett flertal spelare, från stora tillverkare, för priser runt två-tre tusen kronor. Bland annat den spelare från Loewe som jag dreglat över i en tidigare post i denna blogg. Den var nog lite dyrare dock, och om jag minns rätt var den något begränsad i features.

Men jag blev överraskad av priserna eftersom jag var övertygad om att de fortfarande låg mycket högre. Helt plötsligt känns en spelare mycket ekonomiskt tillgänglig, även för någon med lika begränsad budget som undertecknad. När jag betalat av sista avbetalningen på min projektor (bara en månad kvar, tjoho!) kan det nog hända att jag ta en ny runda för att spendera lite surt förvärvade slantar.

Allvarligt talat, jag trodde den svenska bioindustrin var förbi sådana här pajasfasoner. På 80- och 90-talet hade var och varannan amerikansk film en dålig och fördummande översättning. Varför döpte man till exempel alla filmer av Mel Brooks till ”Det våras för…” och alla Goldie Hawns filmer till ”Tjejen som…” bara för att de i början av sina karriärer hade filmer som började på detta? Jo, för att vi dumma besökare kanske inte skulle kunna läsa på affischen vilka som hade gjort eller var med i filmerna utan endast gick efter titeln för att bestämma om filmen verkade sevärd.

Denna syn som bioindustrin hade på sina kunder tycker jag borde vara ett minne blott nuförtiden, men icke. Här kommer en film som är ett mindre dramatisk mästerverk, med underbart naturligt skådespeleri och mycket svart humor. En film som kallats Van Dammes livs roll, där han bland annat i en fullständigt hypnotisk scen lägger ut hela sitt liv och inre värld för publiken på ett oerhört naket sätt.

Så hur resonerar svensk bioindustri? ”Hm, det var värst vad deppig denna filmen verkar, bäst vi sätter en käck och rolig titel på den så lockar den nog mer folk som är sugna på en komedi. Om de inte gillar den för att den inte har någon som tappar byxorna så har vi redan deras pengar, tjoho!”

Sorgligt… Men se filmen ändå, trots titeln. Förvänta dig bara ingen pilsnerfilm.

Att det blev just denna filmen som säljer bäst i högupplöst format är kanske ingen direkt överraskning. Många unga män och kvinnor med intresse för både teknik och film tilltalas nog av gamle gode Läderlappen, och Heath Ledgers porträtt av Jokern har ju redan nått legendstatus i vissa kretsar.

Man kanske skulle börja titta lite närmare på vilken hårdvara som faktiskt finns ute nu och vad som ligger runt hörnet. Utecklingen rullar ju på och jag har inte riktigt hängt med de senaste månaderna.

Digital Copy går ut på att en extra dvd-skiva skickas med filmen, mot ett lite högre pris än annars, där filmen ligger i diverse digitala, kopieringsskyddade format. Just nu verkar det finnas stöd för Itunes på Mac och PC, samt Windows Media Player på PC. Tanken är att man lätt ska kunna föra över en kopia till en dator eller portabel mediaspelare, som Ipod eller någon med stöd för Microsofts Play-For-Sure teknik. Detta utesluter förresten Microsofts egna mediaspelare Zune, som ej har stöd för denna teknik.

Man stoppar helt enkelt i skivan i sin dator och kopierar filerna till datorn eller mediaspelaren och sen är det klart. Så långt verkar ju allt frid och fröjd. Men det är nu problemen börjar visa sig.

Filerna är gravt DRM-skadade och kan endast spelas upp på en dator och en portabel spelare. Vill man skaffa en ny dator verkar det knepigt att flytta över filen till denna. Sedan har jag allvarligt talat aldrig förstått vitsen med att kolla på film på en så liten skärm som de flesta portabla spelare ändå har, men det kanske inte är något universellt problem.

Jag tror inte att detta kommer ha någon märkbar effekt på den illegala nerladdningen, eftersom det mer är ett komplement till de som ändå köper filmerna. De som laddar ner dem har dem redan i ett smidigt och portabelt format. Om filmbolagen nu bara kunde inse att DRM inte är rätt väg att gå kunde detta bli ett argument för att köpa filmerna, men som det ser ut nu är det lite av ett slag i luften.

Jag är tyvärr inte förvånad. Gemene man har ännu inte insett fördelarna med det nya formatet, om de alls har hört talas om det. Och varför ska de bry sig? DVD är fortfarande ett bra format, bild och ljudkvaliteten förbättras endast marginellt på en genomsnittlig tv och ljudanläggning. Jag skulle dessutom gissa att en överväldigande majoritet av det svenska folket inte har en separat ljudanläggning, utan använder tvns inbyggda högtalare och jag tvivlar på att ens de mest guldörade audiofiler skulle höra skillnad på DVD och Blu-ray där.

Nä, risken finns att DVD kommer hänga kvar långt mycket längre än vad vi fanatiker, och branschen för den delen, skulle önska.